att Göra Saker

är alldeles vitt utanför fönstret. tror att jag börjat vänja mig vid kylan. fast blev helt genomblöt när jag var ute i lördags och blev överraskad av snön. stod och väntade på bussen. stod och huttrade i ca en timma. det var förjävligt. skaffar cykel i vår.

skriver mycket. fokuserar mest på att få allt att funka. annars gluttar jag mest teveserier. har börjat pyssla lite igen. har börjat läsa igen! mycket mer. jag läser ut böcker numera. har haft en torka när det gäller sånt. och i avsikten att komma igång med det igen har jag tänkt läsa ut en bok innan jag påbörjar nästa. i självdisciplinssyfte, typ.

men jag snubblade över ett tips. tror det var i en dagstidning. det var riktat åt studenter. var om hur viktigt det är att behålla sugen, när det gäller läsning. om hur det för vissa kan vara bra att fortsätta läsa skönlitterära böcker, även om de har kurslitteratur att ägna sig åt. att låta det göttiga finnas kvar i ens vardag. att en kan göra både ock. att det göttiga kan skapa lusta istället för att trötta ut en. att det nästan skapar energi åt en.

har testat det i någon månad, och för mig funkar det. det är fantastiskt, och samtidigt inte. det är liksom så självklart på nåt vis, det är ju år sedan jag hade läslust på allvar. jag börjar känna igen mig själv igen. ungen som kunde ligga hela förmiddagar(eller dagar) och bara läsa. och läsa. och läsa. som om jag bara scannade in sidor.

det som varit svårt med läsning är nog att jag tänkt att det är nåt jag måste göra. att om jag ska sätta mig och läsa något över huvud taget, så ska det minsann vara en kurslitteraturbok eller något annat jag borde läsa. men om jag istället söker upp sådant jag själv har ett sug efter att läsa, eller en film eller serie att se. eller pysslar. så ger det mer än det tar.

jag känner en liten tillfredsställelse varje gång jag avslutar något, även om det inte är skolarbete eller dylikt. det kan vara att ha sett slut på en teveserie. och då känns det som om skolarbetet blir mindre svårt. för jag är aktiv. agerar. gör saker. får saker gjorda. det är inte mindre värt för att det "bara" är jag själv som vill få det gjort. då känns det som om jag också kan ta mig an andra saker i mitt liv. till exempel plantera om en krukväxt. gå med i en förening jag länge velat tillhöra. skriva ett första utkast på ett manus. kontakta någon jag saknar.

jag vågar mer. jag orkar mer. för att jag försöker göra sånt jag faktiskt vill göra. det är en sån enorm jävla skillnad mot att göra sånt jag bara borde eller måste. det är ett jävla privilegium, en lyx, att orka och att hinna. som det inte alltid finns utrymme för i livet. inte i vare sig mitt, eller många andras liv.

fortsätt

how to leave
step 1: leave whatever place you refer to as home. or whatever place you'd like to leave.
step 2: go.
step 3: keep going.

fortsätt-sjalen

eh, ja, jag virkar på en höstsjal. jag kallar den fortsätt-sjalen, eftersom det inte spelar någon som helst roll att den blir bra eller snygg eller att jag ska göra mitt bästa, utan bara om att den ska bli nåt varmt. jag visade och presenterade idén för en exkombo och hen tyckte att det var en najs idé och ville se hur det gick. så. ni andra som avskyr virkning kan vända bort blicken, knyta näven i fickan, äta tröstchoklad eller dylikt.

jag använder upp en massa garn- och trådstumpar som farmor hade lagrat. hon flyttar till äldreboende nu och behövde därför rensning. hon och jag är av ganska mycket samma skrot och korn. sparar sånt som kan vara bra att ha. hon är dock en mycket skickligare hantverkare än jag och det känns lite som ett helgerån att använda hennes material. men det var det, eller att slänga det. och att ge stumpar till second hand-kedjor är ju nästan jämställt med att ge bort skräp eller otvättade kläder. vilket folk faktiskt gör. oftast är det ju bara att kasta. en välmenad björntjänst.

de som känner mig riktigt nära eller jobbat nära mig vet nog att jag egentligen är förbannat perfektionistisk och siktar in mig på detaljer och småpill. fortsätt-sjalen är ett försöka gå emot det där. för det är ju bra att ställa höga krav på sig själv, men med den där graden av perfektionism och prestationsångesten det frammanar får en nästan aldrig nåt slutfört. jag ska slutföra den här sjalen.

jag har använt en palestinasjal som mått. den kommer med andra ord att bli stor. och lite tjockare än en palestinasjal, vilket innebär att den kanske blir varmare än en sådan. vilket är bra. i och med att jag virkar den i olika garner och trådar, kommer jag att kunna pausa i virkningen och bära den som halsduk när det är lite mildare väder. den ska vara i varma färger och vara allmänt höstig. jag har mest klarröda garner. jag gillar rött, men tycker att det kan bli lite väl juligt, så jag ska försöka blanda med andra nyanser och färger på nåt intressant vis. 

så. det var väl fortsätt-sjalens manifest.

typ.

puderrosa

jag ger vika köper mitt livs första puderkaka och jag chansar tar country beige och frågar i kassan Tror du den här går bra? har läst på och det står överallt att hellre ljusare än mörkare än din egen hudton så jag tar random dosa och vad spelar det för roll egentligen alla puderkakorna ser likadana ut, från ljus beige till mörkare beige, kan inte låta bli att undra varför så många nyanser behövs och varför skalan inte sträcks längre.

och jag fyndar ett puderrosa linne. 30 spänn. på lappen står det att det är extra god kvalitet på bomullen. jag tänker vad spelar det för roll när varje led i produktionskedjan exploaterar människor exploaterar jorden. men jag vill ha ett puderrosa billigt linne. jag köper det puderrosa billiga linnet.

alltså åh. vill skrika typ. älskar min utbildning just nu. idag satt vi och skrev speldialoger. det var fantastiskt. har skrivit FUCK så himla mycket idag.

jag sitter och dagdrömmer så jävla mycket. har så få moln på himmeln just nu. (knock on wood) molnen är stabilt boende(men jag är som vanligt optimist när det gäller sånt där) och kroppen. vill fortfarande börja röra på mig. känt/känner sån skuld och skam över det att jag aldrig kommit igång. hur börjar en. liksom. var börjar en. hur får en kondition. hur slutar jag skämmas över min kropp.

jag vill ju undermedvetet ha en så knotig och fast och senig kropp som möjligt. så ser ju inte verkligheten ut kan jag säga. är så kallat smalfet. osund, fast inte överviktig. dålig kondition etc. människor brukar säga att jag är starkare än jag ser ut. men å andra sidan har folk bland annat sagt att jag ser ut som ett förintelseoffer, skelett, anorexioffer, men även att min röv skulle vara enorm, yadayadayada - vänligen avlid. jag behöver knappast fler utvärderingar av mitt utseende. oavsett om de är positivt eller negativt menade skadar de. de nöter ner en, oavsett väl- eller illviljan. försöker låta sånt där rinna av mig. försöker också ignorera min undermedvetna vilja att typ... bli en senig sten. försöker fokusera på att försöka må bra. tänker att det är det bästa en kan göra.

nåja. jag har iallafall hört att det är bra om man kommer upp i hög puls åtminstone en gång om dagen. och att promenader är bra. jag ska dra nytta av omgivningarna - kullar, skogsområden, långa avstånd till ica och sådär - och så har jag fått mandat att ta ut Hennes Majestät(ja, alltså, hunden i huset) på promenixer.

på tal om hundar: har upptäckt att jag knappt är allergisk mot hundar. det är fantastiskt! när en är allergisk mot saker till höger och vänster så skiter en ju rätt hårt i de mildare allergierna. senast jag kollade var det 2 av 5 mot hund. för att jämföra är min jordnötsallergi 5 av 5, kattallergin 4 av 5 och kokosnötsallergin 1 av 5. 2 av 5 är verkligen INGENTING mot 4 eller 5 av 5.

så det är fint. tänker också att jag borde göra nåt ryggstärkande. yoga, tai chi eller nåt. venne. tänker att jag börjar med hög puls och promenader. och så tar jag reda på hur jag ska göra för att stärka ryggen. 

   tack och hej

   tack och hej

   tack och hej

leverpasteeeeeej.

skulle kunna vara

ibland blir jag short of breath och undrar vad faaan jag gett mig in på. men sen tänker jag att fan, det måste finnas lite utmaningar, jag vill inte stagnera, aldrig stagnera, jag hoppar ombord på alla tåg jag kan. är kluven. som alltid. tänker bränn ljuset i båda ändarna. tänker live fast die young. tänker sex and violence. tänker fan, hit med koskenkorvan, få det överstökat, vad är det värt. tänker jag åker med tåget, hur snabbt det än går, vart det än bär, om det så är in i en vägg. tänker ge mig något som tar mig någonstans. tänker låt det vara fuzzy.
   och samtidigt: jag tänker jag skulle kunna bli straight edge här och nu. jag skulle kunna skriva på min qx-pres att jag söker seriösa relationer och gärna ses för kaffe, typ. jag tänker på trädgården jag vill röra mig i. tänker på insynsskydden jag vill sy eller fippla ihop av typ rispapper. tänker på mobilerna och målningarna jag vill göra. jag tänker jag längtar tills jag blir pensionär. jag tänker att jag blir en jävligt bra pensionär. jag tänker på den här stigen vill jag gå och hålla din rynkiga hand. vi ska utväxla en blick och vid det laget kommer vi att kunna varandra utantill. det kommer inte att finnas feltolkningar och osäkerhetsmög. det kommer att vara vi med våra vita skallar. halsdukar svepta runt halsarna. och solen kommer att silas genom bladen. ljuset kommer vara fantastiskt.
    jag tänker på barnet som en gång ska andas och somna invid min nacke. jag tänker på oändligt många morgnar och kvällar och förmiddagar och vårar och höstar och vårar igen. jag tänker på dina händer. jag tänker på filmerna och dikterna och böckerna och illustrationerna och idéerna drömmarna visionerna koncepten sagorna.
    tänker allting som skulle kunna vara. allting som kommer vara. och jag hoppas. och jag vet inte. för jag måste alltid vända på steken. för det är vad jag gör. det är den här frustrerande saken jag alltid gör och det är att jag ifrågasätter. allt. konstant. i min värld är ingenting bara. ingenting tas för givet. allting kan ställas på sitt huvud. och jag måste fråga mig om och om och om igen: vill jag det här? tycker jag det här och det här egentligen? eller har jag bara ställt det upp och ner.

sitter och letar kurslitteratur. bävar förstås inför läsandet av den. och bävar inför skrivveckorna. inför prestationsångest och ifall en ska få idétorka och sådär. jag har frusit en hel del om nätterna men har löst det: köpt en fluffig zebrafilt och raggsockor. och så dricker jag te. sen när värmen kommer igång i elementen är ju ju jag gladast i världen. /mvh skåning

men ja. skrivandet är jag faktiskt RÄDD för. det trodde jag inte. men känner att det har pratats och analyserats så mycket att jag är rädd för att inte kunna leverera. och jag är rädd för att inte hinna med i de akademiska svängarna. och för att inte kunna vara 100 % socialt kompetent konstant etc etc. försöker lugna ner mig med att Nämen, linda, varför skulle du fkommit in på den här utbildningen om du inte kunde skriva. du är van vid att arbeta med text. du har rutin. inspiration har aldrig varit ditt problem. sluta tvivla. och börja kötta.

skriv logg. varje dag, helst. (egentligen, ta och stryk helst. så slipper du ta ställning varje dag till om du verkligen orkar just idag) sådär. strykt.)  lägg upp arbetet; hur mycket tid kan behövas åt varje moment och dylikt. skriv utkast. skriv galna idiotiska oacceptabla utkast som du inte skulle kunna visa upp utan att typ upplösas i mikropartiklar på grund av ren och skär skam.
var mjuk mot dig själv i det skedet. gör tabbar. hård kan du vara i redigeringen.

vid någon tidpunkt kan du ju kolla upp närmare vad som gäller för just det här uppdraget eller uppgiften.
sedan kan du vara hård. hård som granit. eller något annat hårt. du kan redigera bort efter behag. har du verkligen gått loss i utkaststadiet, kommer du att ha stoff att ta av ändå.
sedan skriver du igenom. fyller i det som saknas. får du problem, löser du det.

okej, linda. kör hårt. det kommer gå bra. promise.

(och läsandet: gå upp lite tidigare. strukturera upp läsandet, så att du känner dig tryggare. försök börja jogga och stretcha för att inte döda din rygg.)

så. jag behövde logga lite. skingra orosmolnen. nu har jag gjort det. känns som att det klarnat en del.
tack och förlåt. /luli


PS: till eventuella vänner som läser detta: om ni vill glutta någon av följande filmer med mig någon gång är jag game. det ingår nämligen i kurslitteraturen. sen vill jag ju såklart också gärna titta på mer aktuella filmer, serier och annat. om nån skulle vilja. bara hojta i kommentarsfältet eller mejl: gatlykta@gmail.com.

Exempelfilmer:

Broarna i madison county

Crash

De andras liv

En enkel plan

Erin brockovich

Falling in love

Fargo

Jurassic park

Notting hill

När lammen tystnar

Seven

Sideways

u-turn

Referensfilmer:

21 gram

Adam och eva

Adaptation

American beauty

American splendor

Amores perros

Antz

Babel

Baraka

Barnet

Basic instinct

Before the devil knows you’re dead

Braveheart

Brända av solen

Bröder

Cape fear

Casablanca

Cast away

Chinatown

De misstänkta

Dead man walking

Den där mary

Den engelska patienten

Den fria viljan

Den gröna milen

Den vita filmen

Die another day

Djävulen bär prada

Dolt hot

Döda poeters sällskap

En enkel plan

En familj som alla andra

En officer och en gentleman

Ett liv i backspegeln

Falling in love

Fucking åmål

Funny games

Fyra nyanser av brunt

Försoning

Good night and good luck

Good will hunting

Grabben i graven bredvid

Gudfadern

Gökboet

Hitta nemo

Ice age: the meltdown

Indiana jones

Italienska för nybörjare

Jag heter Mitra

Jakobs inferno

Karate kid

Kramer mot kramer

Lejonkungen

Liar

Life of david gale

Lilja for ever

Livet från den ljusa sidan

Lost

Lust caution

Löftet

Magnolia

Me and you and everyone we know

Medan vi faller

Midnight cowboy

Mina jag och irene

Mission impossible

Mission impossible III

Mulholland drive

Nashville

Natural born killers

Office space

Om jag vänder mig om

Once

Pianisten

Populärmusik från vittula

Prag

Priest

Prison break

Pulp fiction

Rain man

Sagan om ringen

Scarface

Schindlers list

Shine

Shortcuts

Shrek

Sjätte sinnet

Sonen

Sophies val

Spiderman

Spring lola

Stand by me

Star wars

Syriana

The insider

The last king of scotland

The matrix

Thelma & louise

Tic tac

Tillsammans

Timmarna

Titanic

Tjuren från bronx

Traffic

Wall street

Vårt dagliga bröd

x-men

zigenarnas tid

återstoden av dagen

älskar dig för evigt

änglagård

undrar varför allt måste hända samtidigt. ja, vet, that's life. men hursom.

på torsdag blir jag umeåit. umeåbo. student i Umeå. känns fint. har boende fram till i november. panikerar inte. men jag är inne på den kommunala bostadssajten varje dag och söker maximalt med lägenheter. är nog läge att lägga ut annons på blocket. det vore skönt att slippa panikera i oktober.

måste fixa allt inför flytten. det är vad jag gjort på sistone. fixat. fixat och fixat. jag sorterar jävligt mycket. jag gillar att sortera grejer. det är lite lugnande, typ. man ser att skit blir gjort. man ser förändringen. man får en liten känsla av kontroll.

jag skriver inte varje dag. tror jag. men ibland får jag såna där skrivryck. och skriver flera sidor åt gången. det är skönt. fast det känns som om jag aldrig skriver dikter numera. det saknar jag. men om jag letar lite i anteckningsblocken vet jag att jag hittar något. kanske något att jobba vidare på.

mest vill jag nog gå igenom och skriva in anteckningar. organisera papper. nysta ut tanketrassel.
fast,
när blir det tid till det,
liksom

love, lulu

satte just in mitt livs första tampong jao! går runt och skrockar för mig själv. så jävla nöjd.

var bara det.
pusshaj

juni

målar nyponrosor. har inte internet. läser alldeles för mycket. eller alldeles lagom. beroende på hur en ser det. är deprimerad. avtrubbad. kanske att det är mycket som förändras. jag vet inte. men jag läser som fan. det är jag glad för. är ju så van vid att läsa konstant så nu när jag inte har projekttexter att läsa varje vecka, fyller jag på med böcker och gojs. det fanns det inte så mycket plats till under läsåret. vilket också var najs, men jag saknade att få chill-läsa. läsa utan ögonen vidöppna. utan analytiska glasögon. pennan beredd att anteckna i marginalerna. och sådär.

jag har inte p1 hemma heller. eller jo, på en jättesprakig frekvens. så det är ju något. I guess. jag sitter på biblioteket och lyssnar på sommarprat i brottstycken.
jag tror det är dags att fixa sånt där mobilt bredband. eller en (välfungerande) laptop. kanske både ock. har ni tips är de jättevälkomna. jag vill mest kunna skriva, redigera lite film och spela.

jitaj lite gjann

gågatan

de är poeter, en klädd i neon, en i svartvitt.
de fikar fairtrade, ekologiskt, krav.

utanför fönstret, Människorna.
den grå gatan ett rullande band under dem.

poeterna sörplar i sig det sista kaffet. neon rullar cigaretter.
neon: vad är det som skiljer oss från dem? något är det.

svartvit storknar på sistan. hostar.
neon: sa du nåt?
svartvit: fönsterglaset.
neon: va?
svartvit: det är fönsterglaset som skiljer.

poeterna går ut på gatan med sina cigaretter.
rökmolnen sträcker sig mot himmeln. grå.

självporträtt bah

tjohej.

jobbar med antologitexten. 20 sidor. ska välja ut kapitel och renskriva. har såklart de sedvanliga problemen med fokus och struktur att brottas med. jag brottas. jag kommer ju att bli klar i tid. men jag kommer även att totalt stressa sönder mig, i hopp om att texten ska bli så bra som möjligt(läs: perfekt.) sedan kommer jag att vara less. nere. matt. sen kommer jag vara antipepp ett tag. sedan kommer nästa inlämning. då blir jag pepp en kort stund, sen antipepp.

kan mala på om det här hur länge som helst.
gör det en annan gång.
jag måste stressa färdigt.

glad. betuttad i en fin en. vi ses inte ofta men när vi gör det, är det fint, jag är uppe bland molnen lite. fastän jag är stressad och nervös. det beror ju på antologiinlämningen nästa vecka. men. ja. le stress. jag varvar ner lite med att sortera och rensa saker. jag har för mycket saker. måste sälja av och ge bort en massa. om det finns nåt ni behöver eller vill ha, skriv! kanske jag har det ni behöver. jag är också villig att byta mot t ex frön, strumpor, tavelramar eller förbrukningsvaror. eller ett jobb. det vore gött. eller tips om utbildningar.
ni får skriva även om ni inte vill byta nåt. det vore okej, promise.

en grej som är halvfin. jag berättade för mamma att jag var ute och öl med min vän och att hon sov över. varpå mamma hävde ur sig "hade ni sex eller." hon sa det med hånfullhet eller nåt annat. jag vet inte vad. lite förakt. äh. jag vet inte. men jag blev lite glad. faktiskt.
till saken hör att hon alltid, då jag sagt att jag dras till kvinnor(eller rättare sagt, individer istället för kön(även om det kan vara ytterst trevliga kön att bekanta sig med)) stött ifrån sig, påstått att jag inte vet vad kärlek är, att jag blandar ihop känslorna, att det är vänskapliga känslor, det jag känner. att det är en fas. etc etc.
jag brukar säga att "mamma, du har ingen jävla aning om vad jag känner." ibland eskalerar det därifrån till ett bråk, men oftast har det slutat i tystnad+den där känslan av att Oj. Du vill inte förstå eller acceptera mig. Vad kan jag göra åt det?

jag tror att jag var fjorton då jag berättade(för första gången, det har varit en sån där återkommande grälgrej genom åren) för mina föräldrar. mamma reagerade med att inte acceptera det, pappa var bara tyst.
jag har fortfarande ingen aning om vad han tänker/tycker om saken.
kanske är det fjantigt att jag vill veta det. jag har försökt lirka det ur honom. stone face.
varje gång det kommit upp har de tagit exakt samma ställningar. jag har fått konstatera att, ja, de kanske inte vill förstå eller visa nån entusiasm i frågan, men de tolererar mig iallafall. finns inte acceptans är kanske tolerans det näst bästa. de har ju älskat mig oavsett.
så. vad har jag att klaga på. de är inga hemska personer. de kanske bara inte vet vad de "ska" göra.

det jobbiga har väl varit att jag inte känt att jag kan prata med dem ickeheterosexuella grejer. jag har dolt en jävligt stor del av mig själv för dem för att jag känt att det inte var välkommet hemma. jag har pratat om dejter och förälskelser som "kompisar." mycket för att jag inte alltid orkar ta diskussionen, för att den ofta slutat i tårar och/eller skrik. jag har hittills bara haft en flickvän, så det har funkat att säga "jag ska åka och träffa en kompis sen." och så är det inget mer med det. men det har ju också gjort att jag inte satsat på att vara i förhållanden.
jag blir kär i människor hit och dit. som en kärlekskulspruta typ. bara öser. men jag vågar aldrig hoppas på att någon ska känna nåt ömsesidigt. jag har gått runt och njutit av att vara kär. tänkt att om det aldrig händer nåt, gör det inget, att vara hemligt kär kan vara som att suga på en jävligt god och len karamell. eller kola. eller choklad. beroende på. och inleder vi inte nån historia, finns det ingen risk för att den slutar olyckligt. alla slipper bli sårade. det enda trista är att inte få agera efter de känslor en har. och att alltid, evinnerligt, vara hemligt kär.

nå, jag hade en flickvän ett tag. den enda flickvän jag haft. jag har ju haft flings och ragg och hångel och ligg och romantiska intressen. men bara en flickvän. det var i ett halvår ungefär. i gymnasiet. vi sågs inte så ofta. jag bjöd hem henne två gånger. kanske tre. en gång på min födelsedag. det var en stor grej för mig. middag med familjen och tjejen. hjälp. tycker alltid att sånt är nervöst, awkward. jag minns inte mycket. minns att vi åt quorn med vitlökssås och att vi pysslade med kassettband efteråt. jag minns att det var typ middagmedlindaskompisstämning runt bordet istället för förstamiddagenmedlindasflickvän/pojkvän/kärestastämning. litiofs kan jag vara överanalytisk. men jag vet inte. iallafall. jag var glad att vi var där. allihop. och åt tillsammans. det var stort för mig. som sagt.

självklart har jag ju av och till, som den lilla tonårstrotsaren jag var, försökt rucka på gränserna för vad jag och mamma kan prata om. jag var inte så trotsig som jag annars kunde vara, men jag försökte få ett känsligt ämne att bli mindre känsligt. jag är, lustigt nog, den konflikträdda typen men avskyr ett status quo. så jag gjorde småsaker. vardagssaker. jag bar pins. jag berättade att jag haft en thing för Posh Spice och Ariel i lilla sjöjungfrun. jag sa uppskattande saker om heta kvinnor, på teve t ex. jag gick i regnbågsparaden. jag visade bilder på mig själv i regnbågsparaden. jag läste högt ur tidningsnotiser som behandlade hbtqifrågor. jag tog upp hbtqifrågor vid matbord, i bilköer, i mataffärer, framför teven. jag berättade om tjejer jag varit och var kär i. jag berättade om vänners ickenormativa liv. jag försökte rucka oss ur status quo.

nå. det som gjorde mig lite glad när mamma hasplade ur sig det där idag - har ni haft sex eller - är att hon inte förnekade min sexuella läggning. för mig är det ett gigantiskt steg framåt. för det ville jag delvis dansa runt bordet.
delvis ville jag ropa JA, VI HADE JÄVLIGT MYCKET SEX, OCH DET VAR SÅ JÄVLA NAJS. delvis ville jag säga: ja. själv då?
delvis ville jag be henne dra åt helvete med sin jävla attityd.
jag gjorde inte det.

jag tog ett djupt andetag, sa: ledsen, mamma, men det har inte du med att göra.

en stund senare sa hon: är du kär nu då? (med samma tonfall och attityd som innan, dvs nedlåtande)
jag sa: ja. jag är lite kär.

söndag. lyssnar på den här: gojs. tittar på true blood, dricker te, äter pizza, dagdrömmer om att hångla. dagdrömmer om lite allt möjligt. dagdrömmeri är ju min grej.

dålig och bra grej med att vara polyamorös: blir kär mer eller mindre konstant. som tics typ. eller nåt. det brukar vara gött. det är störigt/sorgligt när jag kör in på ett tankespår om huruvida jag någonsin kommer bli lycklig när jag tänker aldrig kommer att kunna få vara med alla de personer jag kärar ner mig i. jag vet inte om jag skulle fixa relationsanarkism eller polyförhållanden iom att jag är så indoktrinerad i hur relationer "ska" vara. svartsjuka etc. jag vet inte hur jag skulle leva för att vara tillfreds. just nu bara lever jag på och tar sakerna som de kommer. försöker låta bli att definiera allt och såra någon, inklusive mig själv.

jag angstar jävligt mycket över kärlek. det var iofs värre, när jag inte visste att man kan vara polyamorös. kände mig som ett freak som bara kärade ner mig i allt och alla.

men jag skadar ingen genom att bara älska henom. så jag brukar trösta mig med att... ska jag citera emil jensen? jag gör det nu. "Det finns ingen olycklig kärlek. Bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig, men kärleken är alltid lycklig så skyll aldrig på den."

såatt.
ska källsortera och köpa kaffefilter nu. pusspuss.

PS: frågade internets om man kan laga min presskanna. den gula, fina, braiga, som det blev en jättespricka på. som stått i min bokhylla i över ett halvår med anklagande puppyeyes. har saknat den så. tycker att det är så dumt att slänga grejer i onödan.

och jo! ja! man kan köpa reservglas. trodde det skulle bli trixigt iom att det är en kanna utan pip(den sitter i locket). glaset kostar 135 där jag kollade. det är värt det, det är en så jävla bra (och gul) kanna. men jag ska kolla om det finns lägre pris. köpa. och låta bli att stoppa in handen i den. det var så den gick sönder. den nya får lufttorka istället.

lund: det stod 'ljus klädsel' i annonsen, rådfrågade päronen. vit klänning gick bort. om det är nåt som är ljust är det väl vitt. klarrött gick inte heller. jag kan inte det där med ljus. eller. jag vet inte. kanske har jag problem med att vara neutral. antingen hög eller låg, svart eller vit, depp eller pepp, lugn eller explosiv. inga gråzoner. jag letade igenom garderoben. körde uteslutningsmetoden. kom hit med min packade väska. kjolarna för dramatiska. tröjorna för mönstrade, för kalla.

kanske en fånig grej att gråta över; att inte kunna fippla ihop en ljus begravningsklädsel. orkar inte känna efter. orkar inte tänka. orkar inte med drama(om jag nånsin orkar med det. fräls mig ifrån drama, tack). jag läser. jag lyssnar på musik. försöker aktivt att inte tänka. letar igenom byrån efter neutrala kläder. inte kan man gå på begravning i tuggummirosa brallor och volymrattar på jackan. på min begravning får ni det. förstås. jag antar helt fräckt att någon kommer. men. ja. det här är inte min begravning, i musn't cry if i want to, cry if i want to, die if i want to. men. det är. rörigt. bara. är bara det. bara.

imorgon: stockholm.

fun fact:

den första låten jag hånglade till: Du hast, Rammstein.

jag har druckit kamomillte. när jag var yngre avskydde jag kamomillte. men när jag kom på att det är blommor blev det plötsligt mycket godare. nu älskar jag det. tror det var i samma vända som jag var tidningsbärare och absolut inte ville bli pigg efter rundan, man blir pigg nog av tidningsbärandet. då drack jag citronverbenate. och kamomillte. solen gick upp. jag satt på trappen och tittade på promenerande hundar+hundägare och vattenångan som steg i morgonsolen.

och så gryningarna i det daggiga gräset på vägen hem, rökte lucky strike i min knallorange fuljacka, överlycklig och utpumpad. var till och med små droppar på tusenskönornas rader av tunna små pytteblad. sen samlade man ihop sig och stack hem på cykeln. fast det hände nån gång att jag cyklade över halva stan istället. när man var så där överpigg och lyrisk och inte visste vad fan man skulle göra av sig själv.

älskar gryningar.

önskar att jag hade lite disney/romcoms/kinapuffar/några timmar kvar på spotify. har en sån där dag då man går runt och känner sig vrång och liten och kantig och allt känns lite, lite hemskt. depp. eller som när man haft en jättemensblödning. typ tappad på blod och livslust. som om något sugit ut det ur en. typ nosferatu. då kan man undra vad fan en nosferatu gjorde i lund. då kan jag säga: vad fan skulle INTE nosferatu göra i lund.

suck och stön och jämmer och ack och ve och eländes elände och så vidare.

ska lägga mig i sängen, tända ljus, dricka hinkvis med te och titta på true blood. kanske läsa nina björk. köpte hennes senaste igår, Lycklig i alla sina dagar. har fortfarande inte läst Under det rosa täcket, ty jag är dum. Ska se om jag får tag i ett ex av den med. om ni undrar över hetsen: ska vara förband/uppvärmare/förbandspoet/whatever(hursomhelst ska jag läsa text) inför hennes författarsamtal den 29:e, i Landskrona. på bibblan. jag tycker om att vara lite påläst innan såna här grejer. men det är inget tvång.

förra våren gjorde jag samma grej Lena Einhorns samtal. eller var det en föreläsning... jag minns inte. men det handlade om Siri, som just hade givits ut. den verkade/verkar jävligt bra. einhorn var inspirerande och cool. hur nervös och mesig jag var ska vi inte gå in på. men jag rättade bibliotekarien som presenterade mig som Lina, hasplade ur mig några korta dikter, gick av, lyssnade på samtalet med febrig uppsyn. fick en ros. åkte hem till svalöv. det var det.

är ännu mer nervös inför den här uppläsningen, kanske mest eftersom jag har tid att bli det, nu har jag tid att förbereda mig. liksom. plus att jag knappt läst upp nåt alls det senaste halvåret.

försöker att inte tänka på det för mycket. koka ner det till vad som behövs. okej, vad behövs: några minuters text. övning. kanske en cigarett innan för att lugna nerverna. rena kläder. rent hår. lite social vana. lite koll på författarskapet. okej. det är några grejer jag kan ta i beaktning. det hjälper mot den värsta nervositeten.

man kan gå till havet härifrån. jag hittade inte innan, men kombo-Bella skulle dit med sina folkispolare. jag fick haka på. vi hittade en ungsvan. den var där och chillade.

                                

    

         

      

     

 

    

        

     

     

      

      

den kom nästan ända fram till bryggan, den kanske ville ha mat. isen böljade av vågrörelserna.
vill dit snart igen.

hittade en anteckning:

hon följer efter
personen sveper runt hörnen vet inte att MÖRDARN väntar GAAAAAAAH

when it rains it

önskar att den här veckan ville ta slut någon gång.
relationsdrama, boendejox, monstermens, dysfunktionellt familjegojs, död.

nej,
jag skojar inte.

ja,
det är jobbigt.

nej,
jag mår inte bra.

nej,
jag vill inte prata just nu.

jag vill bara få dricka lite jävla te utan att nåt hemskt händer.
puss, hej.

ps: det finns inte en enda sms-signal på min mobil som inte får mig att småpanikera.

ps: det finns bara svart te här. yellow lable, english breakfast, earl grey, citronte. det fanns ett apelsinrooiboos från lidl, men det är slut.

pps: i viss mån kan man själv välja vilka människor man omger sig med. det minns jag ibland. för sällan. annat jag minns för sällan: vantar. ordet nej. att gå och lägga mig i god tid. tid. att jag inte är en geisha. att jag inte är här för att behaga. att det finns hopp. att det finns saker jag vill och kan göra. att jag känner jävligt fina människor. att ge de fina människorna cred för att de är fina.

ppps: jag vill dig inget ont.

pppps: jag ska dricka silverte och titta på slutet av sagan om konungens återkomst.

ppppps: mitt indiannamn(jag vet ingen politiskt korrekt term): lilla sucken. eller Stora Sucken, om man ignorerar hur kort jag är.

pppppps: I am tired, I am weary, I could sleep for a thousand years. ds

ett nytt dödsbud. sitter och stirrar, försöker ta in det. försöker att förstå. hur obarmhärtig, hänsynslös den här världen kan vara. försöker att inte ställa frågor. inte förvärra. vad fan kan jag göra. det finns inget jag kan göra. jag kan sitta och stirra. skärpa mig. kanske åka till stockholm. vara en axel. om de vill ha en axel. jag stirrar. stirrar.

jag ställer mig i hissen, mamma står i dörren: har du allt nu? jag: allt utom en FRAMTID.

/mvh humoristen

sov till halv tolv. borde gå på bio. vill se the hobbit, har ingen som vill gå med mig, min fribiljett går snart ut, hur har jag kunnat låta bli att gå på bio i ett år? borde läsa igenom poeter.se-mappen. leka med den. borde arbeta med romanen. borde inte stressa, det är kontraproduktivt. borde ganska mycket. borde skriva en lista över allt jag borde. en borde-lista.

lyssnar på neutral milk hotel och ska uppdatera mitt cv. är ju dags att söka praktikplats. ja, vi har en praktikvecka på skrivarlinjen också. hoppas kunna fixa nåt. det är en researchvecka samtidigt.

 
i övrigt: min hjärna är ett mischmasch. det är mycket som händer, många händer som rycker i mig. jag måste dra mig ifrån ibland, säga: jag klarar inte det här, inte nu. jag har bara en kropp, en hjärna och ett par händer. jag är ingen myndighet, ingen institution, inget samhällsorgan, ingen maskin. jag är en person. med ett eget liv, egen vilja. respektera det eller ej.

RAJ RAJ RAJ

ändrar min qruiserpresentationstext. innan har den ofta gått ut på min motvilja mot att ligga. speciellt med snubbar. nu har jag skrivit den i versaler och det andra ordet i den är "LIGGA." 

få se om det blir nån skillnad i tilltalet.