skallen full av bilder: gråa gågatan. du i neon. jag i svart. barista. dyrt. gott. ekologiskt. fairtrade. kostar det inte mig, kostar det nån annan. du berättar. om allt. du har börjat med keramik. bläckfiskar, tavlor, masker. du är bra.

på gågatan drar folket förbi, som på rullande band. jag babblar på om en kärlekshistoria som aldrig blev (det blir oftast så) och du undrar om jag pratar om någon jag ser på gatan, nej. jag kan bara inte slita blicken ifrån det där grå.
vi pratar text. dikter. diktsidor.

vi går i affärer, du köper byxor, jag stirrar på skimrande plastsmycken, glittrande textilier.
jag säger: mellandagarna, så.

du röker fler john silver. jag ser en person jag känner igen. det är en gammal sjöman, porrbutikskassör och fritidsfröken. vi drog inte jämnt. jag säger ingenting. han säger ingenting.
en fiskmås flyger upp bredvid oss, låter som en av de där från ronja. harpyor säger du. jag hummar instämmande.

åker hem. solen står lågt. jag tänker på tehuvor, earl grey, med socker och mjölk. tänker på gula kök.
tänker på för mycket.
tänker på sånt som gör för ont.
försöker att inte tänka.

halsen skrovlig. äter fiskpinnar. dricker kaffe. läser ut en bok. diskar.
möblerar om. planerar text. vattnar plantor.
ser på barnpysselprogram. ritar tankekartor.
läser serier.
fryser.

skjuter upp ett mejl jag måste skicka.
imorgon.
imorgon.

dricker te, rooiboos.

drar bort stora bitar död hud från fingrarna, skriver, gör fåniga collage och dagdrömmer om att gnida mig mot andras hud. och att bara ligga ner. att bara ligga ner och stirra lite. kanske stirra på en skärm. där det råkar befinna sig en film. kanske jag vill stirra på målningar. kanske jag vill försvinna in i nåns hårman. kanske jag vill dricka kaffe och röka cigaretter och stirra på flagnande färg och höra musik på hög jävla volym, så att man känner basgången. driver bort i den.

men nu: dricker hibiskuste och spelar en julskiva, just for the heck of it.

mörkret faller in från fönstrena.

ibland drar jag för persiennerna.

men ibland stirrar jag bara på de lysande fönsterraderna mittemot. 

nästan hypnotiserande.

det står ett träd utanför mitt fönster, nästan alla löven har fallit nu.

jag tänder alla lampor. daskar mig själv i kinderna.

jag behöver inte skärpa mig men jag måste börja lita på mina projekt. våga fokusera på dem. våga tro att de är något värda att streta vidare för. 

sa till en vän häromdan: så länge jag inte raderar, går det framåt.

så det är vad jag i huvudsak gjort det senaste året och gör nu: låter bli att radera.

hej.

Burksoppa + Vettigheter

hej. jag har vettigheter för mig.

det ska man ha.

har jag hört.

nä. okej. jag ljög. jag facebookar. är som frickin knark. men förhoppningsvis ett snällt knark. lyckades ragga sällskap till en utställning jag vill gå på. is nice.

men ja, vettigheter. imorgon så. imorgon ska jag till kontoret. och uträtta litterära storverk. och mejla handledare. kanske tar med mig lunch. glömmer nästan alltid mat. och så blir man hungrig. och så går världen i kras för att man är hungrig. eller nej. men det är inte lika najs. jag har en halv burk köttsoppa i kylen. en burk är ca två portioner. jag åt hälften ikväll. undrade var alla köttbitarna var. de var i botten. smakade på en. jag har inte smakat på kattburkmat, men jag antar att smakerna rör sig i samma grannskap. så att säga. I'm in for a treat tomorrow. säger vi.

hejrå.