drar bort stora bitar död hud från fingrarna, skriver, gör fåniga collage och dagdrömmer om att gnida mig mot andras hud. och att bara ligga ner. att bara ligga ner och stirra lite. kanske stirra på en skärm. där det råkar befinna sig en film. kanske jag vill stirra på målningar. kanske jag vill försvinna in i nåns hårman. kanske jag vill dricka kaffe och röka cigaretter och stirra på flagnande färg och höra musik på hög jävla volym, så att man känner basgången. driver bort i den.

men nu: dricker hibiskuste och spelar en julskiva, just for the heck of it.

mörkret faller in från fönstrena.

ibland drar jag för persiennerna.

men ibland stirrar jag bara på de lysande fönsterraderna mittemot. 

nästan hypnotiserande.

det står ett träd utanför mitt fönster, nästan alla löven har fallit nu.

jag tänder alla lampor. daskar mig själv i kinderna.

jag behöver inte skärpa mig men jag måste börja lita på mina projekt. våga fokusera på dem. våga tro att de är något värda att streta vidare för. 

sa till en vän häromdan: så länge jag inte raderar, går det framåt.

så det är vad jag i huvudsak gjort det senaste året och gör nu: låter bli att radera.

hej.