skriver på en novelluppgift. karaktären heter Evy.

det är ett uppslag från Helsingborgs dagblad på anslagstavlan i klassrummet. en artikel om att en inte kan försörja sig med poesi. att en diktsamling kan ge runt 15 000 kr.

matematiskt problem: hur många diktsamlingar om året skulle jag behöva skriva för att kunna försörja mig? hur fan ska jag försörja mig överhuvudtaget? heltidspoesi och konstnärskap är nog ingen realistisk dröm.

har varit deprimerad och angstig. tänker för mycket på framtiden.
misstänker brist på hångel och serotonin.
men idag har jag sovit ut. känner mig mer som en människa. helt enkelt okej.
får passa mig för det där med sömnen alltså.

jag dricker svartvinbärste.
äter ett päron från matsalen.
ska skriva lite mer, sen ta kaffe, sen ringa M. mmm. pepp. pepp is good.

daaaaang.

(på tal om guldfisk, bannern upptill på sidan är inte reklam. Klickar du på den lockas fiskarna till klicket. Eller hur jag ska säga. nu blev det så jag sa det iallafall.)

jag har suttit och försökt kolla på Mildred Pierce sedan 21 nu. ibland går verkligen inte svt play och mobilt bredband ihop. tough luck I guess.

lyssnar på Echo & the Bunnymen och läser andra skrivarelevers diktsamlingsutkast.
ska vara tydligare: den här veckan lämnade vi in en mindre diktsamling som vi
började på i december.

uppgiften kallas 21 dikter. varje person har valt ut tre ämnen att hantera och skriva sju dikter utifrån. det är både svårt och lätt. mest svårt. och jävligt intressant. jag har varit och är jävligt sugen på det här. är inte nöjd med mitt eget utkast.

men om jag skrev för att vara duktig eller ens nöjd med vad jag skriver, eller för att det vore "kul" skulle jag ju lagt av för länge sedan. det är en passion. det är vad jag vill. det är vad jag gör. det är nåt helt annat än vad som är "roligt".

att bli bra på det man gör, tja, det är ju en bonus, men det är meningslöst om man gör det enbart för att bli bra.

"just not that into you", fast tvärtom. att vilja allt och våga ingenting. att inte kunna säga orden. ständiga sociala inkompetensen.

kanske aldrig kommer kunna hantera sånt där. kanske alltid kommer att vara den där olyckligt kära. oavsett vem det är i. oavsett om det är besvarat eller ej. oavsett vad vi kallar det.

jag vill tro att jag börjar bli bättre på det här, men det vore nog att ta i.
iallafall.

sanningen 1: jag försöker att sluta vara så jävla feg.
sanningen 2: det går sådär.