njeeees. är hemma efter nästan en veckas verklighetsflykt. ska inte gå in på var jag befann mig. mest framför teveapparater. ibland tittar jag på skadligt mycket teve. mycket top model på sistone. blir helt knepig i skallen av det.

för övrigt har jag mens. ifall nån undrade. möjliga anledningar till att ni undrar över min menstruatioscykel: ni är väldigt sympatiska. eller så vill ni desperat synkronisera er menstruationscykel med min. eller så är ni obotligt nyfikna. eller så undrar ni för att jag berättade. har ni andra anledningar är jag all ears.

testade btw att vara orange imorse(lånade mammas smink) men det var inte min grej. kanske mer min grej om man gör tigerränder eller dylikt. det vore tufft. jag hade ingen kamera att dokumentera detta med. för denna gång. 

vafan. blir hungrig hela tiden. vill inte säga att jag hatar att äta men jag stör mig på det.
vet inte om jag äter fel grejer eller har hög ämnesomsättning. eller bara är glupsk.

önskar ofta att det bara fanns ett piller som fixade det där.
minns ett från Jetsons, man lade ett på sin tallrik och så klämde man ut en droppe med pipett, så POFF! hade man en komplett måltid.

så klart är jag korkad och lät bli att handla idag. derp.
sitter och fantiserar om stekta äggnudlar med spenat, vitlök och ägg... gah.
snart fixar jag det inte längre. men det är inte gött att käka kort innan man lägger sig.

ska testa om ett knäckebröd kan få mig på andra tankar.

RIP, gula presskannan.

derp, förra inlägget var egentligen ett utkast. tänker inte fega ur och avpublicera det, mest för att jag är lat.

vad händer nu? jag kutar runt och försöker hitta någon sorts identitetshandlingar. från juni och framåt har jag lyckats bli av med eller tappa bort flertalet viktig skit, bland annat mobiltelefon, plånbok, pass och en biblioteksbok.

en del blev tappat i kollektivtrafiken och vissa grejer verkar bara ha sugits in i nåt svart hål eller så. biblioteksboken måste jag betala för, jag har tillfällig telefon tills jag får tillbaka mitt gamla nummer. plånbok och identitetshandlingar hoppas jag att ICA Maxi har, annars får jag fixa nytt. dyr historia.

ibland skickar jag in dikter till sydsvenskan, Lulu är min signatur. då får man en trisslott. det var ett tag sen nu. brukar ju inte vinna något, om jag vinner brukar det bli 25 spänn, men det är ett sätt att synas på. överväger att sluta använda signatur. men det känns lite sådär: det är ju min signatur.
men det är bra att synas med sitt eget namn. tror jag.

äh. förresten:
min presskanna gick sönder förra veckan. lång spricka längsmed kannan. tror det var att jag försökte torka den invändigt, dvs stack in handen. tror inte man kan laga den. och den läcker nog vid användning. den var dyr. en gul bodum, 3 koppar. höll i två år. fan, jag älskade den kannan.
det känns jobbigt.

du var klimatsmart och strålade liksom varje gång jag såg dig. du gjorde jävligt gott kaffe. du var en god följeslagare. jag förstod att vi en dag skulle behöva skiljas åt, men jag hoppades att det skulle ske långt, långt senare.
sent ska jag glömma dig, om någonsin.
vila i frid, gula presskannan. </3

Öresundsbron, relativt orelaterad till inlägget i övrigt.

PS: panikera inte, jag har fixat kaffebryggare. den är mindre snäll mot miljön. den är inte gul. men kaffet är gott. och det är ju bra.