kändes vettigt att starta en blogg, det är det antagligen också. det kändes vettigt att formatera om min bärbara dator och byta operativsystem(från Vista till Ubuntu). och det var det. min dator spinner och kråmar sig på mitt skrivbord.
dock råkade jag göra en ovettighet. jag gjorde en backup på de senaste 3,5 årens bilder, musik, anteckningar och andra dokument jag värderat högt nog för att ens bry mig om att göra en backup. det ovettiga var tydligen att jag gjorde det. så klart ska något gå snett när jag gör det. ska ju alltid gå nåt snett när jag är med.
snart bränner jag väl ner höghuset, häller klorin i kaffebryggaren, sätter på mig strumpor ut och in eller vad nu universum kan tänkas vilja ta sig för uttryck i sitt oerhörda hat gentemot mig. hujedamej.
nå ja.
filerna är skadade och kan inte hittas. ska be bror min om hjälp, han brukar kunna hjälpa. men troligtvis är det lika bra att jag kysser alla de där bilderna farväl.
brukar hantera dylika skeenden så här: hänger lite läpp samtidigt som jag försöker hitta någon sista utväg. går inte det försöker jag låta självömkan dväljas lite i mig, för att så snabbt som möjligt få det ur mitt system. efter en kort stund brukar jag komma överens med mig själv om att shit fucking happens, och försöka släppa saken. det är bra att vara senil angående en hel del har jag märkt. då kan man lägga lite energi på nåt vettigt istället.
och ja, jag vet att jag skulle kunna använda mig av annat än gemener då och då, men jag är lat ikväll. tänk så här: vilken tur att jag inte tryckte in caps lock på rent jävelskap.
