måste vara ungefär en vecka eller mer sen jag youtubade galet mycket kent och höll på att gråta ihjäl mig. trodde nog inte det nånsin skulle hända igen. men. det kanske är det här rummet. de här väggarna. den här lägenheten. kanske är det något som fastnat i väggarna. kanske är det bara associationer jag har. men det är något med det här stället som öppnar upp ett skrikande svart hål. det väcker gammal destruktivitet och gamla tankebanor till liv och allt jag vill är att det tar slut. på ett eller annat sätt. jag känner igen det här. så väl. jag hoppades att det hade vittrat bort.
kan inte tänka klart när jag är här.
åker hem på måndag morgon. tackochlov.
== 01:50
tror f ö att jag måste sluta hoppas på mirakel
| 
