onsdag, juli 04, 2012

RIP, gula presskannan.

derp, förra inlägget var egentligen ett utkast. tänker inte fega ur och avpublicera det, mest för att jag är lat.

vad händer nu? jag kutar runt och försöker hitta någon sorts identitetshandlingar. från juni och framåt har jag lyckats bli av med eller tappa bort flertalet viktig skit, bland annat mobiltelefon, plånbok, pass och en biblioteksbok.

en del blev tappat i kollektivtrafiken och vissa grejer verkar bara ha sugits in i nåt svart hål eller så. biblioteksboken måste jag betala för, jag har tillfällig telefon tills jag får tillbaka mitt gamla nummer. plånbok och identitetshandlingar hoppas jag att ICA Maxi har, annars får jag fixa nytt. dyr historia.

ibland skickar jag in dikter till sydsvenskan, Lulu är min signatur. då får man en trisslott. det var ett tag sen nu. brukar ju inte vinna något, om jag vinner brukar det bli 25 spänn, men det är ett sätt att synas på. överväger att sluta använda signatur. men det känns lite sådär: det är ju min signatur.
men det är bra att synas med sitt eget namn. tror jag.

äh. förresten:
min presskanna gick sönder förra veckan. lång spricka längsmed kannan. tror det var att jag försökte torka den invändigt, dvs stack in handen. tror inte man kan laga den. och den läcker nog vid användning. den var dyr. en gul bodum, 3 koppar. höll i två år. fan, jag älskade den kannan.
det känns jobbigt.

du var klimatsmart och strålade liksom varje gång jag såg dig. du gjorde jävligt gott kaffe. du var en god följeslagare. jag förstod att vi en dag skulle behöva skiljas åt, men jag hoppades att det skulle ske långt, långt senare.
sent ska jag glömma dig, om någonsin.
vila i frid, gula presskannan. </3

Öresundsbron, relativt orelaterad till inlägget i övrigt.


PS: panikera inte, jag har fixat kaffebryggare. den är mindre snäll mot miljön. den är inte gul. men kaffet är gott. och det är ju bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar