asocial

Att sitta en söndag och fundera över om man är asocial, blyg, introvert eller social fobiker.
Att inte komma till något entydigt svar.

Har iallafall haft en hyfsat asocial period, av olika anledningar, bland annat för att jag flyttat och att jag behövt fokusera på människorna omkring mig.
För jag är ingen multitaskare, jag har i princip ingen simultankapacitetsförmåga. För att kunna fokusera på något ordentligt måste jag då utesluta annat.

Kanske är det för att det är så jag är van vid att hantera saker. Kanske är det någonting annat.
I vart fall kan jag inte göra mycket åt det.

Mina närmsta vänner vet om att jag i perioder inte är kontakterbar och att jag lätt nördar ner mig, att jag har kreativa perioder. Och att jag ibland har perioder då jag melankoliskt driver runt och försöker reda ut ihoptrasslade tankegångar. Under de perioderna har jag svårt för att vistas ibland människor.

Men jag vet att det bara är perioder och jag är inte typen som är rädd för isolering eller att umgås med mitt eget psyke. Därför finns inget egentligt problem i det här för mig. För oavsett hur djupt ner jag sjunker, kommer jag så småningom upp igen. Problemet ligger i kontakten med andra människor. Eller snarare kontakten jag inte upprätthåller med andra människor.

Jag vet ju att en del uppfattar det som en förolämpning eller ett svek, att inte alltid kunna eller vilja vara nåbar. Att det blir tystnader mellan oss. Det jag har att säga om det är att vi väl helt enkelt socialiserar på olika vis, eller har olika behov av ensamhet. Kanske är det biologiskt eller miljöbetingat, dunno really. Vill bara ha sagt att jag sällan menar något med en tystnad. Att det oftast faller sig naturligt för mig.