skulle kunna vara

ibland blir jag short of breath och undrar vad faaan jag gett mig in på. men sen tänker jag att fan, det måste finnas lite utmaningar, jag vill inte stagnera, aldrig stagnera, jag hoppar ombord på alla tåg jag kan. är kluven. som alltid. tänker bränn ljuset i båda ändarna. tänker live fast die young. tänker sex and violence. tänker fan, hit med koskenkorvan, få det överstökat, vad är det värt. tänker jag åker med tåget, hur snabbt det än går, vart det än bär, om det så är in i en vägg. tänker ge mig något som tar mig någonstans. tänker låt det vara fuzzy.
   och samtidigt: jag tänker jag skulle kunna bli straight edge här och nu. jag skulle kunna skriva på min qx-pres att jag söker seriösa relationer och gärna ses för kaffe, typ. jag tänker på trädgården jag vill röra mig i. tänker på insynsskydden jag vill sy eller fippla ihop av typ rispapper. tänker på mobilerna och målningarna jag vill göra. jag tänker jag längtar tills jag blir pensionär. jag tänker att jag blir en jävligt bra pensionär. jag tänker på den här stigen vill jag gå och hålla din rynkiga hand. vi ska utväxla en blick och vid det laget kommer vi att kunna varandra utantill. det kommer inte att finnas feltolkningar och osäkerhetsmög. det kommer att vara vi med våra vita skallar. halsdukar svepta runt halsarna. och solen kommer att silas genom bladen. ljuset kommer vara fantastiskt.
    jag tänker på barnet som en gång ska andas och somna invid min nacke. jag tänker på oändligt många morgnar och kvällar och förmiddagar och vårar och höstar och vårar igen. jag tänker på dina händer. jag tänker på filmerna och dikterna och böckerna och illustrationerna och idéerna drömmarna visionerna koncepten sagorna.
    tänker allting som skulle kunna vara. allting som kommer vara. och jag hoppas. och jag vet inte. för jag måste alltid vända på steken. för det är vad jag gör. det är den här frustrerande saken jag alltid gör och det är att jag ifrågasätter. allt. konstant. i min värld är ingenting bara. ingenting tas för givet. allting kan ställas på sitt huvud. och jag måste fråga mig om och om och om igen: vill jag det här? tycker jag det här och det här egentligen? eller har jag bara ställt det upp och ner.