jag har druckit kamomillte. när jag var yngre avskydde jag kamomillte. men när jag kom på att det är blommor blev det plötsligt mycket godare. nu älskar jag det. tror det var i samma vända som jag var tidningsbärare och absolut inte ville bli pigg efter rundan, man blir pigg nog av tidningsbärandet. då drack jag citronverbenate. och kamomillte. solen gick upp. jag satt på trappen och tittade på promenerande hundar+hundägare och vattenångan som steg i morgonsolen.

och så gryningarna i det daggiga gräset på vägen hem, rökte lucky strike i min knallorange fuljacka, överlycklig och utpumpad. var till och med små droppar på tusenskönornas rader av tunna små pytteblad. sen samlade man ihop sig och stack hem på cykeln. fast det hände nån gång att jag cyklade över halva stan istället. när man var så där överpigg och lyrisk och inte visste vad fan man skulle göra av sig själv.

älskar gryningar.