Gabiotas I

juni. mulet. kvavt. 
och så de där jävla malmömåsarna.
vi pratade om havet, att vi skulle dit,
när du fick komma därifrån.

åska, regn, så jävla mycket regn,
och de höll på utanför fönstret. som alltid. 
skrek. skränade. tjöt. 

och jag tänkte, om jag hade haft ett skal, någonting som ekade, 
lät som vågor. men allt jag hade åt dig var korridorer, handsprit,
jordgubbar som sakta sjönk ihop

i en skål av glas.


Gabiotas II

regnet föll, var så rostig.

du hjälpte mig översätta, 

tror jag skrev en dålig dikt om en mås.

de verkliga tystnade när läkaren kom in.
de satt tyst på sina lyktstolpar, taknockar, och väntade.
det var så tyst, förutom det där skvalet.

regnet rann liksom bara av dem, 

rann och rann. 

jag läste upp dikten sen. det blev nåt i stil med:
måsen flyger,

måsen flyger långt bort härifrån.